Diskriminering

I Funktionsrättskonventionen

Berörda artiklar i konventionen

  • artikel 5 – Jämlikhet och icke-diskriminering
  • artikel 9 – Tillgänglighet
  • artikel 19 – Att leva oberoende
  • artikel 23 – Respekt för hem och familj
  • artikel 27 – Arbete och sysselsättning

Funktionsrättskonventionen innehåller ett starkt förbud mot diskriminering i olika former och förbudet gäller såväl inom offentlig verksamhet som hos privata företag. Det är bredare än den lagstiftning som finns i Sverige. 
Man skiljer mellan direkt och indirekt diskriminering:

  • Direkt diskriminering
    Om en person på grund av en funktionsnedsättning behandlas sämre än en person utan funktionsnedsättning och de är i en jämförbar situation är det direkt diskriminering. Om det inte finns ett sakligt och acceptabelt skäl för att behandla personerna olika.

  • Indirekt diskriminering
    Om två personer behandlas lika trots att de är i olika situationer kan det vara indirekt diskriminering. Det kan handla om en bestämmelse som verkar vara lika för alla, men som i praktiken missgynnar en person med funktionsnedsättning.

Skälig anpassning

Funktionsrättskonventionens diskrimineringsförbud är kopplat till ett krav på skälig anpassning. Skälig anpassning ska göras för att en person med funktionsnedsättning ska kunna få del av sina mänskliga rättigheter på lika villkor som andra. Diskrimineringsförbudet omfattar såväl underlåtenhet som otillräcklig skälig anpassning.

Rekommendationer till Sverige

Skälig anpassning

  • Kommittén kräver att Sverige vidtar alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att det finns krav på skälig anpassning som omfattar hela samhället, både i offentliga och yrkesmässiga sammanhang, utan undantag, i enlighet med principen om lika möjligheter för alla. (artikel 5)

  • Kommittén kräver också att Sverige antar en juridisk definition av skälig anpassning och inför den där det behövs. (artikel 5)

  • Kommittén uttrycker oro över att underlåtenhet att göra skälig anpassning inte har en allmän tillämpning i den svenska statens rättsliga ramverk och att myndigheter på olika nivåer i förvaltningen inte är bundna av denna skyldighet. (artikel 5)

Bristande tillgänglighet

  • Kommittén uttrycker sig försiktigt positivt om den nya lagstiftning som klassificerar bristande tillgänglighet som en form av diskriminering.

  • Samtidigt uttrycker kommittén oro över att det lagförslaget undantar företag som har färre än 10 anställda. (artikel 5)

  • Kommittén kräver att Sverige ser över lagförslaget så att det överensstämmer till fullo med bestämmelserna i artikel 5 i Funktionsrättskonventionen om Jämlikhet och icke-diskriminering.

  • Kommittén rekommenderar att Sverige bedömer effekten av att termen ”personer med nedsatt arbetsförmåga eller begränsningar” används på arbetsmarknaden med hänvisning till personer med funktionsnedsättning och att formuleringen ändras i enlighet med principen om icke-diskriminering. (artikel 23)

Flerfaldig diskriminering

  • Kommittén anser att de system som hanterar så kallad flerfaldig diskriminering, till exempel funktionsnedsättning kombinerat med kön eller etnicitet, behöver utvecklas mer. (artikel 5)

  • Kommittén rekommenderar att Sverige undersöker om den struktur som för närvarande används för att hantera situationer av flerfaldig diskriminering är lämplig. (artikel 5)

Adoption

  • Kommittén rekommenderar att Sverige säkerställer förbudet mot diskriminering på grund av funktionsnedsättning i adoptionsärenden. (artikel 27)

Frågeställningar

  • Vilka åtgärder har genomförts eller bör genomföras för att säkerställa att kravet på skälig anpassning omfattar hela samhället, i enlighet med principen om lika möjligheter för alla?

  • Från och med den 1 januari 2015 ingår bristande tillgänglighet som en ny form av diskriminering i diskrimineringslagen. Vad har det inneburit för arbetet mot bristande tillgänglighet?