Vad är mänskliga rättigheter?

Vad är mänskliga rättigheter?

  • Det här avsnittet är en introduktion till mänskliga rättigheter.  

  • De mänskliga rättigheterna är universella. De mänskliga gäller för alla människor – kvinnor som män, flickor som pojkar. De slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. 

  • Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs och kungjordes av Förenta Nationernas generalförsamling 1948. Efter det har det tillkommit ett antal kompletterande konventioner, däribland FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2006).

Vägen till de mänskliga rättigheterna

Grunden till det system vi idag har om mänskliga rättigheter bygger på den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Den utformades efter andra världskriget och var resultatet av en global reaktion mot Nazitysklands terror och massmord på minoriteter. Man kom överens om att bilda Förenta Nationerna och skapa ett gemensamt regelverk om vilka rättigheter alla människor har.

I artikel 1 står det att: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”

Deklarationen har följts av olika konventioner som Barnkonventionen och Kvinnokonventionen. Men även om det anges ”alla människor” i allmänna förklaringen och att människor med funktionsnedsättning i teorin ingår de olika mänskliga rättighetskonventionerna så visade det sig inte i praktiken vara fallet. 

Första gången FN på allvar började uppmärksamma situationen för personer med funktionsnedsättning var i samband med att FN utlyste ett särskilt år för frågorna, det internationella handikappåret 1981. Det kom att leda till att initiativ i slutet av 1980-talet, bland annat från Sverige att FN skulle ta fram en särskild MR-konvention med fokus på rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Detta förslag fick dock inte stöd av övriga medlemsstater i FN.

Istället utvecklades standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Dessa standardregler antogs av FN 1993.

Standardreglerna

Standardreglerna var inte formellt bindande och det anges att ”medlemsstaten bör” istället för att “medlemsstaterna skall” som i Funktionsrättskonventionen.  Men standardreglerna kom ändå att få stor betydelse i många länder och var det första genombrottet att betrakta funktionshinder som en fråga om mänskliga rättigheter.

I Sverige var det flera kommuner som tog fram funktionshinderpolitiska planer utifrån standardreglerna. I standardreglerna anges 22 regler hur medlemsstaterna ska undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning och hur ett tillgängligt samhälle kan skapas.