Artikel 33 – Nationellt genomförande och övervakning

Enligt artikel 33 ska staten vidta åtgärder i syfte att skapa en eller flera centrala positioner inom statsförvaltningen som har befogenhet att säkerställa att funktionshinderfrågor integreras i policies och program. Dessa enheter eller funktioner bör vara placerade så nära den högst beslutande nivån som möjligt – gärna på departement som har ansvar för mänskliga rättigheter och lagstiftning.  

Staten ska också överväga att skapa en samordningsfunktion för att underlätta det tvärsektoriella arbetet med funktionshinderfrågorna, inom regeringen och mellan statens olika myndigheter. Det kan exempelvis handla om att se över lagstiftning och andra föreskrifter som berör personer med funktionsnedsättning, att svara för insamlandet av statistik och att ta fram periodiska rapporter till FN-kommittén. 

Den enhet som har huvudansvar för implementeringen av konventionen bör sitta som ordförande i samordningsfunktionen. Personer med funktionsnedsättning och funktionhinderrörelsen ska vara involverade i arbetet. Kön- och åldersperspektiv ska beaktas i involveringen av funktionshinderrörelsen.

För att uppfylla artikel 33 ska det finnas en övervakningsfunktion som främjar, skyddar och övervakar genomförandet av konventionen. De olika uppgifterna kan läggas på redan existerande institutioner. Staten kan också välja att inrätta en eller flera nya institutioner för att uppfylla kraven. Artikel 33 kräver att åtminstone en av dessa institutioner följer de så kallade ”Parisprinciperna”, som är antagna av FN:s generalförsamling. Parisprinciperna innehåller regler för hur den här typen av institution ska fungera.

Det här är några av de uppgifter som ska utföras av institutionerna:

• Främja användningen av konventionen genom utbildning, information, rapporter, studier, uttalanden, forskning och annat.
  
  
• Skydda konventionens rättigheter genom att granska och utreda eventuella kränkningar av mänskliga rättigheter, ta emot enskilda klagomål och/eller ta emot gruppklagomål.
  
  
• Övervaka hur konventionen genomförs i landet genom granskning och utvärdering.

Institutioner som uppfyller Parisprinciperna kallas för nationella institutioner för mänskliga rättigheter, NHRI. Parisprinciperna är inte juridiskt bindande, men det är bara om den nationella MR-institutionen följer Parisprinciperna som den får delta fullt ut i FN:s arbete. 

Sveriges regering har fattat beslut om att en NHRI ska inrättas i Sverige. 

Grundprinciperna skulle kunna beskrivas såhär:

• MR-institutionen ska vara oberoende från regeringen. Den ska inrättas genom lag eller grundlag. Den ska inom sitt, i lagstiftning, angivna mandat själv kunna bestämma vad den ska göra. Regeringen ska inte ha möjlighet att påverka institutionen i dessa val.
  
  
• MR-institutionens ledamöter ska representera en mångfald av representanter från civilsamhället.
  
  
• MR-institutionen ska ha ett brett mandat. Detta innebär att kunna främja och skydda alla mänskliga rättigheter i landet, exempelvis att ha mandat att granska eventuella kränkningar och föreslå förändringar och förbättringar för riksdag och regering.
  
  
• MR-institutionen ska ha tillräckliga resurser. Detta innebär att ha tillräckliga ekonomiska och personella resurser för att effektivt kunna främja och skydda mänskliga rättigheter.