Artikel 6 – Kvinnor med funktionsnedsättning

Artikel 6 Kvinnor med funktionsnedsättning

1. Konventionsstaterna erkänner att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning
är utsatta för flerfaldig diskriminering och ska därför vidta åtgärder
för att säkerställa att de fullt och likaberättigat åtnjuter alla mänskliga rättigheter
och grundläggande friheter.

2. Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa
att kvinnor fullt ut utvecklas, gör framsteg och stärker den egna förmågan
i syfte att garantera att de kan utöva och åtnjuta de mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter som anges i denna konvention.

Vad innebär artikeln?

Artikel 6 är en civil rättighet och därför ska den tillämpas omedelbart. Artikel 6 handlar specifikt om rättigheter för flickor och kvinnor med funktionsnedsättning. Artikel 6 ska användas för att tolka alla andra rättighetsartiklar i konventionen när det handlar om flickor och kvinnor med funktionsnedsättning.

Artikel 6 innehåller i första hand ett förbud mot diskriminering
Staten ska vidta åtgärder för att säkerställa att alla kvinnor med funktionsnedsättning kan åtnjuta sina mänskliga rättigheter på lika villkor som andra. 

Kommittén tar upp följande former av diskriminering mot kvinnor:

  • Direkt diskriminering

    Om en person på grund av en funktionsnedsättning behandlas sämre än en person utan denna funktionsnedsättning och de är i en jämförbar situation är det direkt diskriminering. Detta under förutsättning att det saknas ett sakligt och acceptabelt skäl för att behandla personerna olika.

    När det gäller diskriminering av kvinnor med funktionsnedsättning fastslår övervakningskommittén att det kan vara direkt diskriminering i vissa fall även om det inte finns en jämförbar situation.

  • Indirekt diskriminering

    Om två personer behandlas lika trots att de är i olika situationer kan det vara indirekt diskriminering.

    Detta om en till synes neutral bestämmelse, praxis eller krav särskilt missgynnar personer med funktionsnedsättning.

    Ett ytterligare krav är att det inte får finnas ett sakligt och acceptabelt skäl för att tillämpa kravet.

  • Diskriminering på grund av anknytning

    Det här betyder att personen som diskrimineras har en anknytning till en person med funktionsnedsättning och diskrimineras på grund av denna.

  • Strukturell eller systemisk diskriminering
    Detta kan handla om dolda eller öppna diskriminerande institutionella mönster, kulturella traditioner eller sociala normer. Det handlar också om skadliga stereotyper gällande såväl kön, genus som funktionsnedsättning.

  • Underlåtenhet att vidta skäliga åtgärder

Allmän kommentar om kvinnors rättigheter

Övervakningskommittén har tagit fram en allmän kommentar om kvinnors rättigheter som ska användas för att tolka innebörden av artikel 6. I den allmänna kommentaren understryker kommittén att flickor och kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för flerfaldig och intersektionell diskriminering:

  • Flerfaldig diskriminering innebär att två eller fler diskrimineringsgrunder är aktuella. Det medför att diskrimineringen förvärras eller försvåras.

  • Intersektionell diskriminering innebär att flera diskrimineringsgrunder samverkar och interagerar med varandra på ett sådant sätt att de olika grunderna inte kan skiljas åt.

Artikel 6 kräver att kvinnor och flickor ska kunna få upprättelse för just den sammanvävning av flera olika typer av diskriminering som flerfaldig eller intersektionell diskriminering innebär.

När det gäller att förebygga och förhindra flerfaldig diskriminering bör staten inte bara ta hänsyn till kön, genus och funktionsnedsättning. Hänsyn bör även tas till övriga diskrimineringsgrunder som omnämns i inledningen till Funktionsrättskonventionen: ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell, etnisk, ursprunglig eller social härkomst, egendom, börd, ålder eller ställning i övrigt.

Ska läsas tillsammans med Kvinnokonventionen  

Artikel 6 Funktionsrättskonventionen ska läsas tillsammans med artikel 1 i FN:s kvinnokonvention (CEDAW) för att fullt ut förstå innebörden av diskrimineringsförbudet. I Kvinnokonventionens första artikel definieras diskriminering av kvinnor så här:

”Diskriminering av kvinnor definieras som varje åtskillnad, undantag eller inskränkning på grund av kön som har till följd eller syfte att begränsa eller omintetgöra erkännandet, åtnjutandet eller utövandet av kvinnors mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.”

Statens skyldigheter

Staten ska respektera, skydda och fullgöra rättigheterna för kvinnor med funktionsnedsättning. Staten har ett ansvar för att motverka och förhindra diskriminering som utförs av staten själv, det vill säga exempelvis statstjänstemän av olika slag och anställda inom kommuner och av landsting. Men staten ska även skydda alla kvinnor med funktionsnedsättning mot diskriminering från privata företag och privatpersoner.

Staten ska vidta ändamålsenliga och effektiva åtgärder för att säkerställa att alla kvinnor med funktionsnedsättning på lika villkor som andra kan åtnjuta sina mänskliga rättigheter.

  • Åtgärder bör rikta in sig mot ekonomi, arbete, utbildning och hälsa, men även mot politisk, kulturell och idrottslig delaktighet.

  • Åtgärderna ska bidra till att kvinnor med funktionsnedsättning kan vara delaktiga i, och bidra till samhället under hela sitt liv.

  • Politisk delaktighet och delaktighet i politiska beslutsfattande processer ska främjas.

Förverkligandet av rättigheterna

För att genomföra rättigheterna nationellt ska staten bland annat göra följande:

  • Ändra, upphäva och anta lagstiftning för att motverka och förhindra all diskriminering av kvinnor.

  • Ändra, upphäva och anta all annan slags lagstiftning som behövs för att säkerställa att kvinnor med funktionsnedsättning på lika villkor som andra fullt ut kan åtnjuta sina mänskliga rättigheter.

  • Åtgärda hinder för full delaktighet och se till att organisationer som företräder kvinnor med funktionsnedsättning är delaktiga i alla program och åtgärder som påverkar dem.

  • Samla in och analysera relevant statistik.

  • Ta hänsyn till kön, genus och funktionsnedsättning vid internationellt samarbete.

  • Jobba med aktiva åtgärder.

  • Stödja och främja bildandet av organisationer för kvinnor med funktionsnedsättning.

  • Stödja kvinnor med funktionsnedsättning att inneha ledande roller inom beslutande organ.

  • Främja forskning med inriktning mot kvinnor med funktionsnedsättning.

  • Beakta andra FN-organs rekommendationer gällande jämställdhet och tillämpa det i förhållande till kvinnor med funktionsnedsättning.

Andra artiklar att hålla koll på:

  • Artikel 6 ska läsas och tillämpas tillsammans med alla andra rättigheter i konventionen när det gäller flickor och kvinnor med funktionsnedsättning. Följande artiklar är särskilt viktiga:

  • Artikel 16 – Rätt att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp

    Kvinnor med funktionsnedsättning löper större risk att utsättas för våld, utnyttjande och övergrepp än andra kvinnor. Kommittén framhäver särskilt en större risk för våld mot döva och dövblinda kvinnor, samt kvinnor med intellektuella funktionsnedsättningar. Flickor och kvinnor med funktionsnedsättning löper särskilt stor risk att utsättas för våld från omsorgsgivare och familjemedlemmar.

  • Artikel 23 – Respekt för hem och familj

  • Artikel 25 – Hälsa


    Tillgång till vård är ett problemområde som särskilt uppmärksammas av övervakningskommittén när det gäller kvinnor med funktionsnedsättning som är flyktingar, invandrare och asylsökande. 

Rekommendationer till Sverige

Följande rekommendationer från FN-kommittén hänvisar direkt till artikel 6:

  • Kommittén uttrycker oro över att det finns begränsad kunskap om att
    kvinnor med funktionsnedsättning diskrimineras på grund av sitt kön, och i vilken utsträckning kvinnor och flickor med funktionsnedsättning diskrimineras jämfört med män och pojkar.

    Det är också bekymmersamt att studier, politik och handlingsplaner som rör personer med funktionsnedsättning saknar ett genusperspektiv.

  • Kommittén rekommenderar att konventionsstaten säkerställer att ett genus- och funktionshindersperspektiv genomsyrar lagstiftning, politik, undersökningar och planer samt aktiviteter för tillämpning, utvärdering och övervakning samt tjänster.

  • Vidare rekommenderas att konventionsstaten vidtar effektiva och särskilda åtgärder för att förhindra flerfaldiga former av diskriminering av kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

Uppföljning och påverkansarbete

  • Hur ser du på rekommendationerna från kommittén? Är de fortfarande aktuella?

  • Vad behöver myndigheterna göra för att uppfylla konventionen inom området kvinnor med funktionsnedsättning? Hur är läget i din kommun/ditt landsting? Hur är läget på riksnivå?

  • Hur ser det aktuella kunskapsläget ut när det gäller diskriminering av kvinnor med funktionsnedsättning? Känner du till några aktuella rapporter/aktuell forskning inom området? Tipsa oss gärna i så fall.

Källor och webbresurser

Länk: Allmän kommentar nr 3 om kvinnors rättigheter

Valentina Della Fina, ”Article 6 [Women with Disabilities]”, i Valentina Della Fina, Rachele Cera & Giuseppe Palmisano (red), 2017, 
The United Nations Convention on the rights of persons with disabilities – A commentary,
http://www.springer.com/us/book/9783319437880

Länk: Guidelines on periodic reporting, including under the simplified reporting procedure  (Word)

Länk: FN-kommitténs rekommendationer till Sverige

Länk: FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning