Rekommendationer som gäller artikel 1-4 i Funktionsrättskonventionen:
- Kommittén uttrycker oro över att systemet med indikatorer för uppföljning av konventionen som konventionsstaten inrättat endast är baserat på områden som strikt relaterar till funktionshinderspolitiken och inte omfattar hela bredden av konventionens alla rättighetsområden samt att det saknas indikatorer.
Det är också oroväckande att detta rapporteringssystem bygger på frivillighet på kommunal nivå, trots att konventionsstaten inte gjort något sådant förbehåll när konventionen ratificerades.
- Kommittén rekommenderar att konventionsstaten ser över systemet med indikatorer för att säkerställa att det omfattar konventionens alla områden och
utformar åtgärder för att förmå kommunerna att följa upp dess genomförande. - Kommittén uttrycker oro över att konventionen inte har införlivats i svensk lagstiftning och att tolkningen av den därmed överlåts till myndigheter och domstolar. Konventionens artiklar kan alltså inte tjäna som vägledning för domstolens avgöranden eftersom de inte uttryckligen skrivits om till text i nationell lagstiftning. Det finns en allvarlig skillnad mellan konventionsstatens politik och kommunernas politik när det gäller att genomföra konventionen. Denna oro har också tagits upp i den officiella kommunikationen mellan konventionsstaten och kommittén med avseende på det enskilda klagomålet No 3/2011 H.M. v Sweden.
- Kommittén yrkar på att konventionsstaten ska säkerställa att konventionen inkorporeras på riktigt sätt till svensk rätt så att den kan bli tillämplig som svensk lag.
Läs om artiklarna i verktygslådan:
Artikel 1: Syfte